Det är verkligen så det känns..inga ord..bara massa minnen som flyger som en film framför mig..En vän är borta..en barndoms vän som gjorde min barndom till något mycket bättre..han som blev retat för att han valde att umgås med oss tjejer för att han inte ville hålla på med sånt som dom andra pojkarna gjorde..vi va små och va vänner tills vi börja 6an..för då böt han skola...men varje gång vi sågs ute hälsade vi och blev glada av att se varandra..

Vi va inte längre så nära..men så fort jag fick veta att han inte finns på denna jord längre..fick jag alla minnerna jag trodde jag hade glömt..när han skyddade mig från killarna som ville slå mig som liten..han som sket i om dom slog honom sen om han lämnade hem mig..alla såna minnen flög förbi och mina tårar började rinna igår kväll..av chock och sorg samt rädsla..vad är det som händer? varför ska denna värld vara så grymm ibland och orättvis!..blir arg..blandade känslor..men jag vet att han har det bättre där uppe..borta från denna äckliga värld...men mina tankar går till hans familj!..han har en underbar mamma..minns henne väl :)..Joseph..Vila i frid ♥